Pålning ger en stabil grund även i problematiska jordlager. För att säkra bärigheten används betongpålar, stålpålar och spontning. Vill du veta mer. Läs här.
När marken saknar naturlig bärförmåga blir pålning en viktig teknik för att konstruktionen ska stå kvar utan sättningar. Pålgrundläggning innebär att pålar förs ner genom mjuka jordlager tills berg eller fast friktionsjord nås, eller att lasten tas upp genom friktion mot omgivande material. Hus, vägar, broar och industribyggnader kan därmed uppföras på platser där undergrunden annars hade varit alltför osäker.
Olika typer av pålar används beroende på last, markförhållanden och tillgängligt utrymme. Slagna betongpålar är vanligt förekommande, liksom slagna stålrörspålar när marken är svår eller trång. Spontning används när schakt måste hållas torra och stabila, medan borrade stålpålar lämpar sig där vibrationer från slagning kan vara riskabelt.
Pålning gör det möjligt att bygga långsiktigt
Innan man kan utföra pålning måste man genomföra en geoteknisk undersökning, besluta om dimensionering samt välja rätt metod. Resultaten från undersökningarna styr både längd och dimension på pålarna, liksom om lasten bör tas på berg eller genom friktion i djupare jordlager. Under själva arbetet mäts bärförmågan ofta löpande genom slagkontroller eller provbelastningar.
Olika entreprenörer inom grundläggning arbetar vanligtvis med en kombination av betongpålning, stålpålning, spontning och borrning för att anpassa sig efter varje byggprojekt. Slagna pålar ger hög produktionstakt där plats finns för pålkran, medan borrade pålar passar intill befintliga byggnader eller känsliga anläggningar. Genom att kombinera pålar med spont kan både schakt och grundkonstruktion säkras.
Mer information för dig kan du hitta på webbsida: plning-iua.nu